Johans blogg

Min fru har lämnat mig. Ensam med fyra barn. I över ett dygn ska hon vara borta. Ska bli kul. Verkligen. Jättekul. Lille Ville, 3 mån på dopdagen i lördags, har börjat bete sig lite konstigt på natten. Det oroar mig något. Han liksom både vill äta men ändå inte. Tror att det beror på att han är lite förkyld. Lite sjuk för första gången i sitt liv. Fast vi har konstaterat att han har bredare näsgångar än sina syskon, och det är ju väldigt bra att ha i förkylningssammanhang. Han har lite av min svulstiga näsa, att jämföra med Emilias mer spetsiga snygga, men ack så trånga. Det ska nog gå bra.

I morgon ska vi gå på mammapass på Friskis. Jag leder det passet denna terminen. Nytt och fräscht. Både för mig och förhoppningsvis också för andra. Upplägget på mammapasset är ändrat och vi har anpassat oss helt efter målgruppen. Mammorna. Det handlar om bål- och bäckenbottenträning och styrketräning för armar/axlar. Allt efter egen förmåga, såklart. Nästan ingen konditionsträning. För det rekommenderar vi promenader och andra pass.

TV-reklamen säger ju att man kan sms:a 118118 om vad som helst. Älskar killen som går loss på Eniro-mötet. Så jag sms:ade och frågade om män har en bäckenbotten. Fick svar att det har vi, och att det dessutom är bra också för oss med bäckenbottenträning. Så jädrans vad jag kniper på passet.

Min träning är riktigt kul denna vinter. Har kommit in i gymmandet ordentligt (tisdag 15.30 ses vi där) och håller på att göra ett nytt asabra medelpass. Plus såklart mammapasset, som är väldigt kul att leda. Det blir en bra blandning.

På tal om pass. Denna vecka utannonserar vi KALASET, starten på vårt 25-årsjubileumsår. KALASET går av stapeln på självaste födelsedagen, 25 februari, i Holmgrens feta bilhall. Vi vill ju få plats. KALASET är en hyllning till musiken, musiken idag och musiken genom F&S härliga framgångssaga av rörelseglädje. Välkomna till Holmgrens 25 februari kl 18.

Vilken härlig vinter det blev. Såna var det varje år som jag minns det när jag lekte i stassa (stadsparken) i Huskvarna på 70-talet. Kanske var det så, kanske inte. Väldigt upplyftande att det fortfarande kan vara riktig vinter på våra breddgrader är det dock. Fast sanningen att säga så tränar jag egentligen hellre inne än ute. Det är ju så smidigt att svänga in till Friskis med lätt packning och riva av ett kul pass eller en sväng i gymmet. Ute är det en större apparat, särskilt med fyra barn, men när man väl står där i backen eller i spåret så är det såklart underbart. Lite av varje är nog väldigt bra tror jag.

Så här i januari är det många som vill ”ta tag” i sitt liv och gå ner i vikt, sluta röka, träna mer osv. Jättebra. Friskis&Svettis överöses av nya medlemmar, vilket såklart är hur kul som helst. Men. Vi vill att du fortsätter efter att januari tagit slut också. Vi tror verkligen inte på det dåliga samvetets träning. Och vem behöver nyårslöften när träning är något roligt? Då vill man ju göra det ändå. Träning ska vara roligt. Det är min och Friskis&Svettis allra starkaste övertygelse. Så skit i nyårslöftet och kom och ha kul i stället. Hela året.

Det är mycket dans nu. Igår (läs onsdag 13:e) var jag på Riverdance i Kinnarpas arena. Den äkta varan, som setts av otroliga 22 miljoner människor. Denna gång endast i Globen och i Jönköping. Efter att ha läst recension i JP och med en känsla av att det inte skulle vara otroligt om det hela skulle kännas urvattnat, blev jag superöverraskad och upplyft av en fantastisk föreställning med underbar irländsk musik och med dansare i världsklass, Turnén heter the Farewell Tour och det var sannerligen ett värdigt farewell till den häftiga dansformen som vi såg första gången i Schlager-EM i dublin 1994. Efter Riverdance gick jag rakt hem och såg mitt nya favvoprogram ?So you think you can dance?. Ojojoj.

I morgon ska jag till Norge och hålla tre föredrag och två jympapass på samma dag. Kul! Vi ses.