Förra helgen var jag på Friskis&Svettis årsstämma. Denna gång hölls den i Uppsala, som har en av de mest framgångsrika F&S-föreningarna. Vi är rätt lika Uppsala och vi Jönköping. Fast verksamhetschefen i Uppsala har 8 barn. Jag har bara 4. Än.
Jag och tre grymma styrelseledamöter vid namn Kristina, Maria och Rikard begav oss de 40 milen i vår sköna gasbil. Det känns, som Rikard mycket riktigt påpekade, så rätt när man åker med biogas som bränsle. Biogas, som ju så vitt jag förstått bl a framställs av matavfall.
Stämman hölls i magnifika och omdebatterade Uppsala konserthus. När vi äntrade rummet för stämman hade Riks lyckats sätta en kool känsla i rummet med hjälp av en live-dj som stod längst fram och lirade house, i ett moln av rök från rökmaskin. Grymt bra känsla, en känsla som för alla 300 deltagarna satt kvar hela helgen.
Under stämman meddelade Generalsekreterare Anna Ivarsson att vi nu är över en halv miljon medlemmar i Friskis&Svettis! 501 190 närmare bestämt. Vi i Jönköping är stolta över att vara landets näst största F&S-förening med 13,75 % av kommunens invånare som medlemmar. Ett är Ängelholm. Jävla Ängelholm.
Annars bjöd inte stämman på några stora avgörande frågor eller debatter. Det som debatterades var snarare formfrågor. Den viktigaste diskussionen var den angående utbudet utanför själva träningen. Ett utbud som enligt min mening inte ska finnas.
F&S-människor är ju partydjur och kvällen bjöd på en med finness och känsla ordnad tillställning, som inleddes med ett magnifikt godisbord och bubbel på Konserthuset och avslutades med en härlig mingel- och dansfest på anrika jazzklubben Katalin.
Söndagen bjöd på en helt underbar föreläsning med Christer Olsson. Essensen av den kan väl uttryckas som att vi alla har ett behov av att vara sedda och behövda, att vi vill varandra väl, och att vår stora unika resurs i F&S är alla våra 15 000 funktionärer. 15 000 funktionärer som gör en insats i sin idrottsförening för att man känner för det. För att det är kul. Och med det kommer man väääldigt långt.


